Blogg&Annat

Bro som leder över vatten från den ena sidan till den andra är det något särskilt med. Bygga broar också rent symbolisk mellan människor som finns en bit ifrån varandra och behöver komma nära. Som  en bro över mörka vatten. Lätt att sjunga med ...

Jag är så förtjust i broarna i min nya stad. Gå broarna runt blir en långskön gång. Eller pedaltrampa runt. Detta är en av broarna i mitt liv numera.

Sveriges längsta stenvallsbro, 164 m. Östra bron eller Gamla stenbron byggdes  mellan 1761 och 1811.

Den förbinder stadsdelarna Haga och Norrstrand och går över Klarälva, älva som kommer från Norge och där heter Trysilelva. 

Bilden är  från Hagasidan.

Bild från ett av stenspannen. Först trodde jag det låg en orm där i gräset. Alltid när jag går över en bro tittar jag ner på vattnet som flyter.

Nu är jag över på Norrstrandsidan.

 Stenblocken till bron är hämtade från stadsdelen Lamberget. Byggmästaren Anders Jacobsson ledde arbetet.  Tänk så mycket tungt  riskfylld arbete att utföra! Många broar och väger är vårt land byggt av. Heder åt de som slet förr och nu!

Sägnen säjer att han tog sitt livgenom att slänga sig i älven då han tvivlade om brons bärkraft. Men han dog en naturlig död 1804 i sitt hem i Segerstad, han inte fick uppleva den helt färdig. Och den bär förutom att vara vacker.

Puttrar i bryggaren, ägget hoppekokar i kastrullen. Sol och moln växlar där uppe. Brer mina mackor. Ring så spelar vi på radion, svag volym. Balkongdörren på vid gavel.

Äter min frukost, läser nätavisen, kommer igång.

Blommorna behöver vatten, dammtussarna bortforslas och lite ordning i hallen kan jag nog få till.

Vardagliga ting på en helgdag. Småsköna stunder som det är gott om. 

För ett tag sedan möblerade jag om. Hade känt en tid att det var någon obalans i residenset. Sov inte så gott i sovrummet heller för där var det trångt och litet.  Så var det det där med det konstnärliga då. Tänkte först balkongen som ateljé sommartid. Där fanns alla färger o tillbehör. Testade, för trångt, för lite svängrum. Känner mig irriterad på mig själv, varför inte bara måla på, det gick ju bra uppe i norr i en ännu mindre lägenhet än denna. Ha ha, men dör var ju balkongen på 20 kvm. Så täckte jag över alla möbler och golv och testade måla i vardagsrummet. Ingen höjdare det heller. Plocka fram plocka bort, så tråkigt fast jag skulle göra något roligt.

 Lite självkritik och eftertanke är nyttigt så jag bestämde mig för att detta som liknade storhetsvansinne fick helt enkelt läggas åt sidan.

Så jag målade inte, precis som med skrivandet, jag skrev inte heller. Tänkte,  jag är ju en tänkare -  att en kommer till vägs ände och då är det på det viset.

Ibland ordnar kroppen och knoppen till sig och när jag då kunde återställa en viss balans genom att igen kånka runt på möblerna och få mig en ateljé där i lilla sovrummet, flytta sängen in i hörnet av vardagsrummet, matplats på annat ställe. Tavlor flyttades och se så fick jag den rymd och utrymme som jag vill ha! Med inglasad balkong kan de där utrymmeskrävande fåtöljerna stå ute på balkongen till nytta och njut i denna tid. Sedan kan de flyttas in vid behov resten av året. Bokhylla i hallen går an.

Hemma! Vilken känsla, det är. I en stad som jag också känner bra balans  i. Det blev som jag tänkte och önskade mig. 

Bara ett minus som kallas virus. Med tiden vill den också ge med sig.

Och jag målar med glädjen när lusten faller mig in. Och skriver igen. 

Småhetsvansinne är inte så dumt.

Sissela Kyle sa i programmet Sverige i samtal med Fredrik Önnevall om det där att en funderar och ställer krav på sig själv mm:

"Allt försvinner ju, allt blir ju borta"

Udden av högtidligheten faller. Ett residens är ett residens om än bara på 48 kvm. och balkong på så där 8 - 9 kvm

Balkongens ena hörn 

Balkongens andra hörn

Självaktivering  är nödvändig i Coronatid så jag har roat mig med att filma.

Testade hur det funkar att lägga in en film på detta forum. Det gick inte, men ok då får det bli en vända om tuben då, har ju en kanal där kom jag på

- tänk så det kan gå ...

Här i länken mask hittar du andra deltagare i gemsweeklyphotchallenge som jag nu gör ett inhopp i.  Igen.

Ord att i foto&ord tolka fritt. Ord som betyder både det ena och det andra, homonymer. 

Det var en gång en liten han på två ben som gick runt och ordade.

Svordomar hade han lärt hemmavid. Mest av far sin. Av mor sin lärde han andra ord.

Far hans var brå och hade bråttom. Mor hans hade tålamod och tid.

Av den anledning svor han till fort som fan, man han hade hade också ord med hopp och tillit i.

När han kom i skolan fick faderns och moderns ord en klang i örat när fröken stod där helt betagen.

Hon hade aldrig hört något så hemskt vackert som när han sade:

"Fy fan i helvete, med ömhet i eländet, se skönhet där det inte finns"