Om

Här hamnar det som faller mig in. Eller inte. Jag har kommit och gått i bloggvärlden. 

Publicerar så länge jag har lust ....

Presentation
Kontaktformulär

Visar inlägg från augusti 2020

Tillbaka till bloggens startsida

21

Under dessa få veckor jag bloggat igen så har mina trådar i skrivandet inte fallit sig i sömmen så att säga. 

Vad som faller sig mer i sömmen är att läsa bloggvänners bloggar som ger inspiration i vardagen, en liten guldkant att få skriva en kommentar då jag älskar texter och bilder. Blogghavet är oändligt av upplevelser av alla de slag utan att själv delta aktivt med  inlägg.

Så jag ställer in på pausande avslut och fortsätter följa er ...

Tack för alla besök med trevliga välkomnanden och att ni tog er ti att lämna kommentarer till stor glädje <3

 

Lovade en bild av de nya gardinerna av det oblekta lakan med virkad spets som jag köpte på auktion för flera år sedan i mitt  lilla kök i residenset.

God morgon världen

Kära nån - jag riktar mig till hela världen ser jag av rubriken - nästan som att sikta mot stjärnorna och  på sin höjd nå trädtopparna.

Vaknar 04:20. Är vaken! Känner av luftrören. Astman har sin gång. Vissa dagar mer andra mindre. Bra mediciner och peppar peppar så har jag inte behövt  söka akut på några år. En lär sig hostteknik för att få upp slemstyggelsen. Andningsknep finns och framför allt att behålla lugnet. Min astma är i stort sätt snäll. 

Läser NWT digitalt. Hade pappersvarianten en tid, saknar trycksvärtedoften och prasslet. Men texten är ju den samma. Ja, ny för varje dag då men. Att välja ekonomiska alternativ för att få guldkant på tillvaron är ett gott alternativ. Att jag har såväl spara som slösa inbyggd i kontobruken det är jag numera 100 på.

Texten idag:

Trängsel på bussarna när skolan startar. MS sjuk kvinna som är beroende av bussen för att ta sig till jobbet får det jobbigt. Kan inte cykla eller gå vägen till sin arbetsplats pga. sin sjukdom. 

Min tanke: Kan inte de ungdomar som ändå inte har några hinder gå eller cykla!?Åtminstone i stan. 

Tjeckisk granat upphittat utanför parkeringshuset Kanikenäsbanken inte långt från mig. Bombgruppen kallas in. Tydligen har det smullit tidigare här i veckan. 

Så nu när jag går ut ska jag ha utkik efter en 20 cm grön cylinderformad sak med vit och gul skrift. Polisens uppmaning att följa! Granatpromenad.

Trump har postumt benådat suffragetten Susan B. Anthony som greps försökt rösta i sin hemstad Rochester i delstaten NY. I år är det 100 år sedan kvinnlig rösträtt fick sin rätt. Suffragetten fick inte uppleva det, hon dog 1906.

22 augusti skulle Gustav Fröding ha fyllt år, f. 1860 - d. 1911. Kanske ha lokal flaggdag den dagen tycker sällskapet Fröding.

C-tiden går sin gång. Svenska bolag som jobbar med visuella effekter till film och Tv har bråda dagar. VD´n Henric Larsson, företaget Chimney, säger att de jobbar dygnet runt in kaklet fram till jul.

Imorgon torsdag går solen upp 05:37. Går ned 20:41. Månen går upp 06:46. Går ner 21:46. 

Dagens platta pannkaka: Hur är nu den där relationen mellan solen och månen och tidsskillnaden, kan en räkna den till som så kallad bonustid? 

Dagen är i gång för du&jag i världen.

Krona

Ord&foto hos gemsweeklyphotochallenge denna vecka har verkligen "flera kronors" betydelse. Synonymt, symbolisk, stavas och uttalas lika men betyder olika, alltså homonymt. Klicka här så hittar du de som tolkar denna veckan.

Vad i hela friden skulle jag välja? En liten koll gav mig 67 varianter. Si så där.

Jag valde krona i betydelsen överdel.

Termos.  Korken&koppen = överdel

Krona-n på verket

Sola i Kallsta

Framför Stadshotellet i Karlstad på Museigatan  med Klarälven i ryggen, står  hon; Sola i Kallsta. Hon, den sägenomsusade värdshusservitrisen Eva Lisa Holtz. Hon föddes 1 januari 1739  och dog 24 september 1828. Det finns att läsa att hon inte bara var servitris, utan också drev och ägde värdshuset som låg på tomt 156. 

Riksantikvarieämbete fann 2004 resterna av det när utgrävningar till nuvarande Mitt i City huset gjordes på denna tomt. Resterna sägs inte vara sparade utan hamnade på tippen. Idag ligger köpcentra Mitt i City där på Kungsgatan.

Statyn är i brons och Herman Reijers är skulptören. Den har haft sin plats där sedan 1985. Statyn skänktes till Karlstad kommun av journalisten Lennart Ceder.

Eva Lisa Holtz, så strålande glad, trevlig, och fryntlig att hon gick under namnet "Sola". Reijers framställning av henne är inte just så gladlynt som synes utan mer stram, samlat och nästan sträng i ansiktet. Verkighetens "Sola" var förmodligen även tuff och bestämd. Hon vidtog juridiska åtgärder mot gäster som inte betalade för sig och begärde myndigheternas hjälp för att avhysa hyresgäster. 

 Allra första gången jag själv mötte henne här så tänkte jag att serveringshanduken hänger på hennes höger arm. Fel arm? Vänsterhänt?

Senare när jag sökt information om hennes staty läser jag: Herman Reijers eget svar på frågan var att bildkompositionen  fungerar bäst när "Sola" håller armarna så här.

Håret framställes ostyrigt och fladdrande, skvallrar om fart och fläkt.

Är det inte bara helt underbart med bildkompositioner, sägner och skulptörer som förevigar?

 "Än viskar vårens vindar om henne här i staden

Hon skymtar kanske ännu i Kastanjepromenaden

Var gång en solglimt glittrar till på trottoaren i april"

 "Var gång en vacker flicka ler en glimt av henne än vi ser

Hon var allt ljust och vackert fagert kvinnligt skön gestalt en gång

Hon var tidens saga om ungdom skönhet sol och sång"

Carl Hasselgren

En närbild av hennes statyfötter stuckna i ett par tofflor eller vad de nu kallas de där. Känns rätt skönt att hon var skodd på det viset så hon slapp trånga klackeskor.

Den där sola finns i stadens logga, ritat av Lasse Sandberg. Loggan togs i bruk då Karlstad firade 400 år 1984 .

 

Litterär referens lyser också Sola på; återfinns i romanen Solen i Karlstad, med huvudpersonen  som heter Elsa, skriven av pseudonymen Gunnar Forssman. 

"Te dans med karlstadtösera" skrev Rune Lindström 1957 till Öjebokören och Sven Ingvars  sjöng den till allmän stor glädje : ..mitt öga det blänker som sol i karlstad stad ... bara att sjunga med ..

Träffpunkt - personligt

Under  C-tiden har jag gjort många träffar utomhus. Till att börja med de tre första månaderna föll sig små samtal på avstånd helt naturligt. Vi var alla uppfyllda av det som skedde - och det är ingen överdrift att det sammanförde oss människor.  För mig har det alltid varit roligt att ta kontakter. Några leder till vänskap och umgänge, andra inte alls. De kommer och går är min erfarenhet. Och några består som mitt inlägg handlade om igår; Finaste måndagen på läänge. Jag har förmånen att ha flera som bestått. Några av mina nära vänner finns inte kvar i livet. Under min tid i Värmland sedan flytten hit 2018 (först till Arvika) har jag mist fyra, samt en lillebror. 

Om en inte har yrket, familj och vänner nära att falla in i social sammanhang på så är det ett bra och roligt sätt att utbyta några ord med varann där tillfälle ges.  Jag som flyttat mycket har flera gånger märkt detta väl, en får liksom bygga sitt nätverk under tiden där en är. Slå en rot.

Så är det det där med att vara social då. Jag har medvetet valt att leva själv så min vardagliga tillvaro är som alenabo, självbo, eller ensambo. Att välja vara en smula 'osocial ' för att det är skönt. Med corona så föll den sociala guldkant jag har haft förmånen att ha med att göra små resor, besöka och ha besök, samt de övriga besök på utställningar mm.Visst valde jag strikt. Det kändes rätt då och jag omprövar inte så mycket av det ännu. Utan bil- också eget val, inte kört bil på 15 år. Själva körandet ska jag klara, men i trafiken blir det ett annat. Jodå, det finns hyr- och bilpool alternativ.  Åka kollektivt inte aktuellt. Det bör vara rimligt cykelavstånd på så där 2-3 mil om det ska ske en förflyttning. 

Ett möte ägde rum för nån vecka sedan, jag är ute på stavgång. Jag såg på avstånd spänstiga steg ii taktfast stavgång. Vi stannar upp; hon vevar upp handen och säger; avstånd eller hur?  Samma vevande från mig och så blev vi stående där, inga som helst svårigheter att kommunicera. Hon berättar att hon och hennes man är på resa med sin husbil. Vi utbyter de försiktighetsregler vi följer utifrån de förutsättningar vi har. Har du ingen man på andra sidan köksbordet, frågar hon lite fundersam när jag delar med mig av min situation.

Vad gör du om dagarna? Jag berättar om hur jag gör mina dagar. Att jag bl.a återupptaget bloggskrivandet. Hon har till och från läst bloggar under åren. Intresse- eller trivselbloggar du? Hm... både och + lite till blir mitt svar.

När vi skiljs åt så säger hon med glimten i ögat; Tills nästa virusangrepp så kan du ju tänka på att ha en man på andra sidan bordet att småbråka med. 8-) 

När jag är ute så fotar jag - i och för sig gjort i flera år - och jag har roat mig en del med att "provfilma" när jag lär känna min nya stad. Självaktivering är av godo. Som mitt  målande.  Har ofta en anteckningsbok med för att notera i. 

I en av de böckerna fann jag följande:

30/10 2019, Espresso House på Drottninggatan här i Karlstad.

"I juni besökte jag och min väninna, samma som i inlägget i går, denna stad som kommer att bli min hemstad. Jag ska skriva kontrakt på lägenheten idag. Det gick fort att få den så himla bra. En vill i väg då beslut är taget. Jag känner tillförsikt, trygghet och tillit till det som kommer in i mitt liv med detta boendet. Upptäcka, leva i, känna förväntningar på. Förhoppningsfulla, mest möjliga "världen omkring mig" - och jag  i den. Tillräckligt 'osocial' för att vara social nog." 

16/1 2020, hemma i mitt nya residens på Glasberget. 

"Fastighetsbeteckningen på huset jag bor i, rätt käckt att jag som "nästan ungmö" bor här. Första natten sovit gott. Sicken röra, flyttkartonger ska tömmas. Känns som kartonger är en stor del av mitt liv. Inte konstigt alls så många flyttar jag gjort :-) Hem ska inredas, nu är jag här! Det där viruset gillar jag inte. En farhåga är tydlig för mig; känsla av något odefinierbart svårt vill inte släppa taget, men det sägs vara lugnt. Jag tänker tillbaka på andra virus under åren och jag ger mig till tåls. Har inget annat att göra än så länge, jo komma i ordning då förstås"

Med facit i hand så här långt vet jag vad denna ofrivilliga sociala distansering gjort med mig; den frivilligt valda 'osociala' delen har fått ett nytt perspektiv. Alla har sina egna perspektiv, självvald ensambo utan bil eller inte. Det finns en ensamhetsportal hos oss alla. 

Nu återstår resten av C-tiden. Jag vill göra så gott jag kan. Leva och låta leva, det allra svåraste av allt då vi blir så begränsade. Det är så vi har det nu för tiden. 

Inga barnbarn längre där bak, men en fantastisk plats att packa i :-)

Äldre inlägg