Mörkare ute nu
Nu är klockan 22:00. Solen gick idag ner 21:41. Nu har det varit grått väder och det påverkar. Så ikväll fick jag tända lamporna i vardagsrummet. Dags för kvällsreflektioner. Fånga tankens sfär.
Så mysigt det blev. Något med mörkret ute och det ljus jag kan tända inne gör mig gott.
Satt en stund och läste Anna Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf; "Jag vill sätta världen i rörelse". Den har legat länge så där på sidan 1, 2, 3 och så får jag något annat för mig, men nu så kom jag lite vidare. Lugnet infinner sig och visst är det tystare ute, lite småsvalt drar det på benen genom öppna balkongdörren.
I morgon går solen upp vare sig den skiner synligt eller inte kl. 4:46. 2 min senare än i dag; nedgång 22:41. 2 dagar kvar av juli. Sommaren 2020 blev eljäst detta året. Hela våren också.
För mig personligen med flytten skulle den inneburit förändring vilket som, nu fick den sällskap av mindre trevlig karaktär.
Men den är där fortfarande precis som den var när lamporna var tända och när de fick vila sig när ljuset ute blev alltmer märkbart. Det vänder två gånger om året, få se när den andra karaktären vänder. I ärlighetens namn så har den ju vänt om en tänker på nedgång i sjuka som vårdas och dödsfallen minskar ständigt. Det är bra.
Känns som jag vant mig vid det hela. Jag håller mig åt mitt. Kanske kunde jag släppa mer på restriktionerna, men jag gör inte det än, känns bekvämt att hålla faktisk. Den tid kommer. Nu kan en ju tro jag är mörk i sinnet och tror det värsta, det gör jag inte. Ljuset inom mig får en speciell betydelse den mörka årstiden. Friska spröda dagar i höstluften. Få ta på kläder och vandra, känna vindarna svala mot kinden. Vinterkyla samma känsla. Bli rödvarm om kinderna när en kommer in. När vårens ljus återvänder i januari februari mår jag också fint. Våren är vacker och stämningsfull, nytt liv. Morgonljuset och kvällsljuset åter igen. Gryning och skymning. Visst är sommarljuset fint, men då är det ju lika hela tiden tycker jag. Ljust! Sena hösten då de ljusa timmarna är få får de nyttjas på bästa sätt. Regnväder, gråväder, dimma. Och så när solen lyckas bryta genom.
Jag önskar mig snö i vinter! Vintern som gick lyste snön med sin frånvaro, då längtar jag faktisk åter åt norr. Även om vintern också där förändras. Jag har vänner där uppe som jag ska besöka då det blir vinter. Det känns bra.
Känner att jag börjar bli trött nu, men vill dröja stunden lite till i tankens sfär.
Min farmor Selma, jag tror hon också var höst- och vinterkvinna. Hon satte inte världen i rörelse, men hon hade en rörelse för sig, att klippa till tygstycken, få de att räcka till mycket, sitta ved trampsymaskinen när hon först tråklat ihop, eller så brukade hon knappnålar. Sista maskinen hon använde var med vev. Jag kan se hennes jämna säkra styrning på tyget under nålen och handens vevande. En gång såg jag att ena foten under sybordet gick som om hon trampade plattan. Broderade stora väggbonader, de kallas åkle på norska. Soffkuddar på stramalj. Många. Hon var aldrig utan något i händerna som jag minns det. Läste hon böcker? Jo, det fanns några böcker i bokhyllan åtminstone, men jag minns henne inte med någon bok. Jo, tidningar läste hon kom jag på, veckotidningar. Jag minns på våren då hon tvättat linnehanddukarna i köket som hon lade på gräset på tork.
Nu har timmen snart gått sedan jag satte mig. En himla fin kväll efter dagens promenad som jag skrev om i i eftermiddag. Jag fann ett lakan av oblekt bomull med virkad spets. Jag ska gör mig nya gardiner till köket av det. Delar det på mitten och fållar för hand. Så har jag lite i händerna.
Tack för idag! Farmor bad aftonbön, jag minns hennes knäppta händer och läpparna som rörde sig. Ingen lång bön. Hon var troende och tron var hennes egen, hon sade aldrig något om andras icke tro eller ville frälsa. När jag var 18 år dog hon i sömnen efter en tids sjukdom med njursvikt, hon hade bara den ena kvar då.
Nu ser jag att jag glömde bort den sista biten Anton Berg Marcipan!
Unnar mig den.
God natt, fröken Olberg, kl. är 23: 20. I morgon en ny dag.Tvätt ska tvättas och så har du det ganska tomt i kyl o frys så du får nog handla lite. Och så var det den nya köksgardinen då ... och ett projekt gör en tavla ..
14 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Dagens promenadstrå - k
Nästa inlägg: Fluga
Dina kvällsfunderingar får även mig att minnas ett och annat , tack för det.
Att sy har aldrig hänt i mitt liv och jag hoppas slippa även framledes. Nålar passar bara inte i mina händer. Fota gärna resúltatet av dina mödor..
Visst har vi minnen; och du - sy och brodera är inte min melodi heller, att jag ska fålla nya gardinen för hand har sin enkla orsak i att symaskin inte finns, därav något i händerna ...
Ska fota under arbetets gång :-)
Jag läser med nöje nu, först på onsdag eftermiddag, dina kvällstankar. Och visst blir det allt mörkare- Men jag vill helst hålla i de ljusa kvällarna lite till.
Men å andra sidan är det just årstidernas växlingar jag som jag också tycker om.
För min del är jag ju inte så mycket för detta att "ha något i händerna". Min mormor var det och min mamma. För egen del har jag nog , precis som pappa, annat som går bättre. Lyssnar mycket på böcker och på P1. Igår på Sommar med Björn Olsen. Och intressant att det finns en öppen debatt i deras oliktänkande. Men precis som all forskning är man sällan överens.
Lyssnade i går morse på Karins sommarprat från Åland. Väldigt givande och intressant .
Stor kram och många tankar och hoppas vi kan ses senare i höst.
Årstiderna har sin tjusning. Du har något i huvudet och kroppen du Ditte och när det är klart skriver du och fotar galant gör du!
Skulle lyssna på Björn O idag men inte hunnit än, handlat, promenerat, tvättstugan och så blev det några telesamtal av längre grad. Men det är inte för sent än.
Visst är det bra med flera synpunkter genom debatt och forskning.
Skönt med Karins stämma och berättelse i går, jag tog det till frukosten!
Stor kram, vi ställer in siktet senare i höst.
Så fint att få ta del av dina kvällstankar även om jag läste dem först nu på förmiddagen men det gick precis lika bra kan jag säga.
Här märks det tydligt att det börjar bli mörkare och när augusti väl är här brukar man börja höra höstsuset i träden, i alla fall gör jag det...
Själv hoppas jag på att pandemin fortsätter att minska och det rejält. Sommartid är det lätt att vara ute och kunna mötas på så men under vinterhalvåret blir det inte lika enkelt.
God onsdag till dig!
Kväll eller morgon gör samma :-)
Höstsuset i träden hör jag med och den färgskiftningen som vissa löv får är synlig redan tycker jag.
Pandemin om den nu ökar på igen blir svårare för många. Nu har vi ju trots allt fått pausa och ses mer.
Fortsatt god onsdag!
Dina kvällstankar blev min morronläsning och mina funderingar. Jag är så glad över våra fyra årstider, ständigt i förvandling, ingen årstid den andra lik. Den hoppfulla våren, hoppfull inför den ljusa sommaren som sen övergår i höst, myshösten med sitt alldeles egna ljus och mörker, ett mörker som djupnar under vintern men ändå så annorlunda, snön som mildrar mörkret, sen kommer dagsmejan, ordet som smakar så gott....sen börjar vi om
Kram Tove!
Den kommentaren fulländar mitt inlägg; kväll blir till morgon och viceversa, dagsmejan . jag säger bara dagsmejan... sen börjar vi om .
Kram
Jag har också saknat snö den här vintern. Inte för att det brukar vara några mängder i Skåne, men några veckor med vitt landskap och vackra snöflingor har vi då och då. Ska bli spännande att se hur kommande vinter artar sig.
Fint att få läsa om din farmor, visst funderar man en del på sina rötter...jag kommer närmare mina dit jag flyttar eftersom min mormor och morfar bodde i grannhuset under många år. Kanske har platsen något att säga? Nåja ett äventyr lär det bli...
Ta väl hand om dig! Kram Christina
Ja, vintern blir spännande! Som en del av en själv från en annan tid.
Då när du har flyttat kommer du göra "möten" med din mormor och morfar. Det blir ett äventyr.
Tar hand om oss! Kram
God morgon Tove!
Härlig läsning från din kvällsreflektion - jag är som du och njuter av de mörkare kvällarna - och jag njuter av våra årstider!
Önskar dig en ny fin dag ... och nu ska jag backa och läsa om din promenad.
Ha det gott!
Kram
Så fint du läste mina ord; det känns gott!
Och så backar du till och med :-)
Kram
Jag lyssnade idag på Björn Olsens sommarprat. Han tillhör dem som kritiserat Tegnell hårt för hans coronastrategi. Jag har ingen åsikt vem av dem som har rätt eller fel men jag gillar att de debatterar och har åsikter, det är sunt. Fick ett lika sympatiskt intryck av Björn som jag fått av Anders. Bägge vill så väl för oss alla. Björns favorit hade blivit finska presidenten sa han, därför att han talat om att som landets president var det hans uppgift att se till att befolkningen var trygg i alla lägen.
Jag gillar hösten, kanske mest av alla årstider. Så jag har ingen ångest över att sommaren tar slut. Men varje årstid har sin charm och jag skulle inte vilja på på en plats där man inte hade fyra årstider, gud så långtråkigt! Sköt om dig!
Björn Olsen var verksam i tv till att börja med i C-tiden. Då är vi tre till som gillar att det blir debatt, Tegnell, du och jag :-) Hans prat ska jag ratta in i dag. Hur som så är det mycket intressanta aspekter på denna pandemi och dess följder, mänskligt och samhälligt med politik och ekonomi. När C-tiden är omme vet vi och kan utvärdera. Tills nästa gång.
Ja, det kommer jag ihåg att du är också höstvänlig.
Sköter om oss!