Vi skriver den 3 december denna dag. 66 stycken 3:e december har jag varit med om. När en ser det så så är det ju en liten struntsumma nästan. Nästan så jag tycker att det måste vara fel. Nästan fel. Men om en lägger till alla årets alla datum år efter år så blir det lite mer. Och vad är 66 för ålder? Jämfört med 77, 87, 97, 107? Faktisk som en droppe i havet och allt under 66 likaså. 

Jag är ingen statistiker, men må tillstå att i dessa dagar så har mitt intresse väckts. Det är en del av helheten i mänskligheten. I det dagliga tänker jag inte på det. Det är ju människan som räknas, människan med allt sitt inombords. Tankar, känslor och handlingar.

Men om statistiken skulle vara helt onödig så hade den väl inte funnits? Svaret lär ge fler frågor.

Teet är urdrucket, 2 stora koppar. Jag har ätit upp mina 2 smörgåsar och det kokta ägget. Det som idag blev så där alldeles som det ska. Rinnig gula och fast vita. Saltar lite bitte mini. Mindre än ett kryddmått. 

Om jag skulle göra mig en statistik det nästa året över antalet kokta ägg? Tekoppar? Eller kanske över målningar, skrivna verser och berättelser?

Nej nej, det ska jag inte alls. Hänga upp mig på siffror på det viset. När det finns så mycket i nuets olidliga lätthet - och tyngd - att ägna sig åt. 

Helgrått ute, blåsigt och friskt - jag vill ta stegen där ute - finns ju räknare men vad ska jag med den till?

Jag går där i tiden det tar. Det där nuet som är över på en sekund så en får ge sig flera på raken så det blir något att räkna. Känslan av det. Steg för steg.

5 tomtar i olika storlekar finns i mitt hus. 

 

På målarbordet få se vad det kan bli när det blir.

  God torsdag alla som tar vägen in och läser, det kommer synes i statistiken kom jag på   ;-)