Framför Stadshotellet i Karlstad på Museigatan  med Klarälven i ryggen, står  hon; Sola i Kallsta. Hon, den sägenomsusade värdshusservitrisen Eva Lisa Holtz. Hon föddes 1 januari 1739  och dog 24 september 1828. Det finns att läsa att hon inte bara var servitris, utan också drev och ägde värdshuset som låg på tomt 156. 

Riksantikvarieämbete fann 2004 resterna av det när utgrävningar till nuvarande Mitt i City huset gjordes på denna tomt. Resterna sägs inte vara sparade utan hamnade på tippen. Idag ligger köpcentra Mitt i City där på Kungsgatan.

Statyn är i brons och Herman Reijers är skulptören. Den har haft sin plats där sedan 1985. Statyn skänktes till Karlstad kommun av journalisten Lennart Ceder.

Eva Lisa Holtz, så strålande glad, trevlig, och fryntlig att hon gick under namnet "Sola". Reijers framställning av henne är inte just så gladlynt som synes utan mer stram, samlat och nästan sträng i ansiktet. Verkighetens "Sola" var förmodligen även tuff och bestämd. Hon vidtog juridiska åtgärder mot gäster som inte betalade för sig och begärde myndigheternas hjälp för att avhysa hyresgäster. 

 Allra första gången jag själv mötte henne här så tänkte jag att serveringshanduken hänger på hennes höger arm. Fel arm? Vänsterhänt?

Senare när jag sökt information om hennes staty läser jag: Herman Reijers eget svar på frågan var att bildkompositionen  fungerar bäst när "Sola" håller armarna så här.

Håret framställes ostyrigt och fladdrande, skvallrar om fart och fläkt.

Är det inte bara helt underbart med bildkompositioner, sägner och skulptörer som förevigar?

 "Än viskar vårens vindar om henne här i staden

Hon skymtar kanske ännu i Kastanjepromenaden

Var gång en solglimt glittrar till på trottoaren i april"

 "Var gång en vacker flicka ler en glimt av henne än vi ser

Hon var allt ljust och vackert fagert kvinnligt skön gestalt en gång

Hon var tidens saga om ungdom skönhet sol och sång"

Carl Hasselgren

En närbild av hennes statyfötter stuckna i ett par tofflor eller vad de nu kallas de där. Känns rätt skönt att hon var skodd på det viset så hon slapp trånga klackeskor.

Den där sola finns i stadens logga, ritat av Lasse Sandberg. Loggan togs i bruk då Karlstad firade 400 år 1984 .

 

Litterär referens lyser också Sola på; återfinns i romanen Solen i Karlstad, med huvudpersonen  som heter Elsa, skriven av pseudonymen Gunnar Forssman. 

"Te dans med karlstadtösera" skrev Rune Lindström 1957 till Öjebokören och Sven Ingvars  sjöng den till allmän stor glädje : ..mitt öga det blänker som sol i karlstad stad ... bara att sjunga med ..